Samhällsplanering

År 2030 förväntas länet ha ca 2,8 miljoner invånare och år 2050 hela 3,4 miljoner. Urbaniseringen innebär trängsel i transportsystemet och behov av utbyggnad av vägar och spår, men också ett ökat behov av bostäder. Enligt utvecklingsplan för länet (RUFS 2050) – behöver minst ca 20.000 bostäder tillkomma per år fram till 2030. Utvecklingen innebär en ökad konkurrens om marken, särskilt i goda kommunikationslägen. Om förtätningen inte sker på rätt sätt, kan den leda till en hälsomässigt sämre livsmiljö och ökade hälsoklyftor. Men den kan också innebära goda livsmiljöer för många människor. Därför är det viktigt att vi lär oss hur vi kan bygga goda livsmiljöer, men också om riskerna. Här har samhällsplaneringen en viktig roll.

Enligt Folkhälsomyndigheten utgör buller en av våra främsta miljöexponeringar. Regeringens miljömål ”God bebyggd miljö” inbegriper att städer, tätorter och annan bebyggd miljö ska utgöra en god och hälsosam livsmiljö, att bebyggelsestrukturen utvecklas på ett långsiktigt hållbart sätt samt att människor inte utsätts för skadliga miljöexponeringar, till exempel luftföroreningar och buller. Den växande befolkningen ger visserligen förutsättningar för en fortsatt god ekonomisk tillväxt, näringslivsutveckling och innovationskraft, men innebär samtidigt stora utmaningar för regionen som helhet, till exempel vad gäller bostadsförsörjning och transportsystem men även miljö- och hälsopåverkan. Av miljöhälsoenkäten 2023 framgår att 23 procent av befolkningen störs av buller i eller i närheten av sin bostad, och 8 procent av befolkningen anger att de dagligen eller varje vecka får störd sömn på grund av trafikbuller.

I den Regionala utvecklingsplanen för Stockholmsregionen (RUFS) 2050 ses det som en särskild utmaning att möjliggöra befolkningstillväxt och samtidigt förbättra regionens miljö och invånarnas hälsa. En god samhällsplanering är ett viktigt instrument för att möjliggöra detta.

Ansvarsfördelning

Kommunerna har ett huvudansvar i den fysiska planeringen, då det är en kommunal angelägenhet att planera användningen av mark och vatten i den egna kommunen enligt plan- och bygglagen (PBL). Detta innefattar bland annat övergripande planering för bostäder, arbetsplatser, miljö och trafik, detaljplaneläggning samt bygglovsgivning. Enligt PBL ska mark användas för det som den är mest lämpad för med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov, och när bostadsbebyggelse planeras, så ska kommunen särskilt ta hänsyn till möjligheterna att förebygga olägenhet för människors hälsa i fråga om omgivningsbuller.

Länsstyrelsen har en särskild roll att i de olika planeringsnivåerna företräda och samordna statens intressen och tillhandahålla planeringsunderlag. Det gäller regionplaneringen, den kommunala översiktsplaneringen och i detaljplaneärenden. I samband med kommunernas planläggning ska länsstyrelsen särskilt bevaka riksintressen, miljökvalitetsnormer, strandskydd, regional samordning samt frågor som rör hälsa, säkerhet och risken för olyckor, översvämning och erosion. Om ett planförslag inte klarar att tillgodose dessa intressen så har Länsstyrelsen rätt att upphäva planen.

Lagstiftning

För att tillgodose kraven i PBL avseende hälsopåverkan från buller, så ska enligt lagstiftaren trafikbullerförordningen tillämpas för bostadsbebyggelse. Förordningen innehåller riktvärden för ljudnivåer som inte får överskridas vid fasad och på uteplatser. I strid mot vad forskningsresultaten visar så har lagstiftaren höjt riktvärden kraftigt för högsta tillåtna bullervärden för nybyggnation de senaste åren. Men trots detta så går det att planera på ett sätt så att bebyggelsen blir hälsosam. Nyckeln här är möjligheten att utforma bebyggelsen och bostäderna så att människor som bor och vistas i bullerutsatta miljöer kan få möjlighet till återhämtning, god sömn och vila. Detta kan tillgodoses genom att minst hälften av bostadsrummen i en lägenhet planeras mot en ljuddämpad sida med lägre ljudnivåer och att boenden får tillgång till bullerskyddande utemiljöer i anslutning till sin bostad.