Allmän störning

Allmän bullerstörning är en upplevelse av obehag och irritation till följd av att man under en längre tid utsatts för oönskat ljud. Hur mycket man störs beror på ljudets karaktär, såsom styrka, varaktighet och frekvens, men också på i vilken situation och när på dygnet det uppkommer. Ljud som uppkommer på kvälls- eller nattetid eller i situationer som kräver stor koncentration kan vara särskilt störande. Även individuella faktorer spelar in, till exempel ålder och bullerkänslighet. 

Om man ser till hela befolkningen finns tydliga exponering-responssamband mellan ljudnivån utomhus vid en bostadsbyggnads fasad och andelen i befolkningen som störs. Av de tre trafikslagen (väg-, spår-, flygtrafik) är flygbuller den källa som orsakar den högsta andelen bullerstörda vid samma ljudnivå. Andelen som störs påverkas dock av många externa faktorer, till exempel byggnadens ljudstandard, befintliga bullerskydd och om man har tillgång till en tyst sida och/eller uteplats eller inte.

Enligt Miljöhälsoenkät 2015 är andelen av befolkningen (18-84 år) i Stockholms län som besväras mycket eller väldigt mycket av buller från väg- spår- eller flygtrafik cirka 11 procent. Det är något lägre än 2007 då motsvarande andel var cirka 13 procent. Andelen av befolkningen som besväras av trafikbuller är dock högre i Stockholms län än i landet som helhet (8 procent).

Vägtrafik är den bullerkällan som berör flest personer i länet. I Miljöhälsoenkäten 2015 uppgav cirka 8 procent att de är mycket eller väldigt mycket störda av buller från vägtrafik. Störningarna till följd av vägtrafikbuller visar en tendens att minska jämfört med år 2007 då andelen var cirka 9 procent. Motsvarande andelar i Sverige som helhet var lägre: 6,4 procent (2015) och 8,0 procent (2007).

Ungefär lika stor andel av befolkningen i länet störs av spårtrafikbuller som av flygbuller, cirka 3 procent, även om cirka tio gånger fler människor utsätts för spårtrafikbuller än för flygbuller.