Sara Nilsson

Hej Sara! Hoppas att sommaren varit skön och bullerfri. Du är ju ett välkänt ansikte inom Bullernätverket och sitter även med i nätverkets samordningsgrupp som representant för Stockholms stad. Kan du berätta lite om din bakgrund och hur kommer det sig att du engagerar dig så mycket i bullerfrågor?

Jag är civilingenjör i botten och har tidigare arbetat på Centrum för arbets- och miljömedicin (CAMM). På CAMM, som är en organisation där man är nära och mitt uppe i hälsorelaterad forskning samt arbetar med kunskapsspridning, blev jag medveten om att buller är mer än en fråga om störning.

Att buller kan påverka hälsan oavsett om man upplever sig störd eller inte och att barn är extra känsliga. Barn kan heller inte välja i vilken miljö de befinner sig i på samma sätt som vuxna. Det är många som exponeras för förhöjda bullernivåer sett till de riktvärden som finns, både våra nationella och WHO:s.

Åtgärdsarbetet i befintlig miljö är fortfarande på etapp 1 enligt infrastrukturpropositionen trots att det har gått snart 30 år sedan den kom. Dessutom är våra riktvärden, särskilt de som gäller vid nybyggnation, högre än vad WHO rekommenderar.

Du som har erfarenhet av arbete med tillsyn och klagomålsärenden om buller i Stockholms stad, vad är det stockholmarna besväras mest av när det gäller buller?

Jag arbetar främst med buller från trafik (väg-, spår- och flygtrafik) och min uppfattning är att det som stör medborgarna mest är störning nattetid. Att inte kunna somna eller bli väckt av buller. Sommartid är det många som är upprörda över att de inte kan nyttja sina balkonger eller ha öppna fönster med anledning av buller. 

Hur ser du på Stockholmsregionens utveckling framöver, vad behöver vi göra för att skapa ljudmiljöer där ingen längre klagar på buller?

Bostäder behöver byggas. När det byggs nära högtrafikerade vägar och spår är det viktigt att man i detaljplanearbetet säkerställer att bullerkrav kan klaras såväl som krav på vibrationer och stomljud. Detta görs i de flesta fall. Det vi dock har sett i tillsynen är att ökad hänsyn bör tas till spårväxlar och spårskrik. Vi har även sett att uppföljning av det som byggs behöver förbättras under byggskedet med t.ex. granskning av bullerutredningar i förhållande till vad som beslutats i detaljplan.

I befintlig miljö finns det fortfarande många fastigheter som ingår i infrastrukturpropositionens etapp 1 (dvs. som har ljudnivåer >65 dBA vid fasad) som inte har åtgärdats. Många gånger beror detta på att väg- eller spårhållaren har erbjudit åtgärder eller bidrag till fönsterbyte men att fastighetsägaren har tackat nej. Då störningen inte orsakas av fastighetsägarens verksamhet kan krav i regel inte ställas på fastighetsägaren att t.ex. tacka ja till bidrag eller utföra åtgärder. Här behövs sannolikt en lagändring eller åtminstone en ändring av praxis.

Vilka frågor skulle Du vilja att vi fokuserar på inom nätverket de kommande åren?

Jag är väldigt intresserad av hur den förnyade fordonsflottan kommer att påverka buller. En allt mer elektrifierad fordonsflotta och dess påverkan dels på bullernivåer men även på störningsupplevelse. Vi tror att bullernivåerna kommer att bli lägre åtminstone på gator med lägre hastigheter men vi vet inte. Och även om bullernivåerna i sig blir lägre kanske inte störningsupplevelsen kommer att minska. Det kanske är en annan typ av buller (t.ex. frekvens) eller att andra störningar som tidigare var maskerade kommer fram. Hur ska vi förhålla oss till bullerberäkningar i en miljözon klass 3 t.ex. där det i princip enbart är elfordon som tillåts.

Sen tycker jag även att nätverket ska fortsätta ta upp problematiken med de höga riktvärdena som gäller vid nybyggnation. Och då även trycka på behovet av ökad uppföljning i byggskedet. Samt kanske ge möjlighet för diskussion vad gäller de fastigheter som är berättigade åtgärder men som ej tackar ja. Hur ska vi komma vidare med dessa och säkerställa en mer hälsosam miljö för de boende?